Torsdag 29 juni

Torsdag halv sex. Om nästan fem timmar börjar jag jobba. Jag hade för all del sovmorgon men lite tungt är det ändå att cykla till jobbet ungerfär samtidigt som alla andra går och lägger sig. Men, det är bara ett nattpass och sen är jag ledig fyra dagar. I helgen kommer mamma på besök också så då får jag lite sommarlov på riktigt, inte bara sitta-hemma-och-vänta-tid, som annars ganska många dagar blivit nu. Det är inte så att jag bara suttit på en stol och stirrat, men eftersom inte en kotte verkar befinna sig i Uppsala under sommaren så blir det ganska ensamt och långtråkigt, även om jag hittar på saker ensam. Än så länge har det mest blivit träning, böcker, serier, sol och hemmapysslande (pysslande, det lät otroligt mycket trevligare än det är... syftade alltså på städning, tvätt, disk och så vidare).  
 
Och på tal om ingenting. Igår såg jag och Tobbe Despicable me 3 på bio. Otroligt nog var där nästan inga barn utan mest folk i vår egen ålder eller äldre. Misslyckad barnfilm kanske, men grymt kul för oss. 10 av 10 minioner. 
 
Nu ska jag rota fram någon middag. så jag inte är hungrig och grinig när jag kommer till jobbet. Ha en fin kväll!
Viggo förra helgen, som visar hur många ben han kan bära (otroligt många)

Midsommarbilder

Midsommar med familj och släkt. En av de bättre midsomrarna. Det regnade nästan inget, till och med.
 

1/5 gymnasielärare!

Idag fick jag resultatet från sista tentan och jag klarade den! Så nu är jag officiellt en femtedels gymnasielärare. Nio av nio tentor satte jag första året så nu är det bara att fortsätta likadant kommande fyra år. Möjligtvis öka mängden plugg inför nästa dagen-innan-sommaren-tenta så att jag slipper gå och vara nervös halva sommaren.
 
Förutom det så är jag och axeln sjukanmälda idag. Vi har även blivit sjukskrivna på 75% vilket är skönt men det känns också helkasst att inte kunna jobba och försörja sig själv. Jobbigt att inse att man är 21 år och har för dålig kropp för att jobba. Jobbigt att ha fyra år kvar på sin utbildning och inte ens veta om jag kommer kunna jobba när jag äntligen blir klar. Jag är också övertygad om att alla andra tror att det "egentligen inte är så farligt" utan mest skönt att vara "ledig". Då kan jag tala om att jag har fullt upp att övertala mig själv om att det är okej att vara sjukskriven när man inte ens kan diska sin tallrik eller lyfta ner något från en hylla utan att börja gråta. Jag behöver alltså inga fler än mig själv som säger att jag är lat som inte jobbar. För det är inte så. Och nej, kanske inte alla tänker så. Kanske inte ens många. Men i mitt huvud är det många som uppfattar sjukskrivningar så.
 
Men nu ska jag sluta fundera över axeln, så gott det går. Istället ska jag fira att jag med marginal klarat mitt första år på ämneslärarprogrammet. Sjukt bra jobbat mig själv. Heja mig.
En tunnel och ett ljus. En bild från igår och Örebro.