Sommarförvirringen

Ni vet hur man kan uppleva att man liksom går ut ur sitt funktionsläge när man får lite ledigt? Man blir ofta sjuk eller börjar glömma saker när man slutar jobba eller plugga och äntligen får slappna av? Detta har drabbat mig denna sommar. Dock har jag inte blivit sjuk utan istället äntligen frisk, jag behövde nog verkligen sommar på det viset. Men åter till sommarförvirringen. Här kommer ett exempel på vad det fört med sig: 
 
Jag skulle till mataffären och handla, framförallt en kaka ville jag ha. När jag knöt skorna kom jag på att jag skulle in och hämta plånboken också. Så jag gick ut och låste dörren.
När jag cyklat en liten bit kom jag på att jag glömt plånboken. Jag vände tillbaka hem för att hämta den. Hemma blev jag avbruten av tanken ”åh måste ha med mig den där pennan på bordet där, vet aldrig vad man behöver en penna till”. Så jag hämtade pennan och cyklade hela vägen till affären.
När jag skulle gå in och köpa min då extremt efterlängtade kaka insåg jag att jag hade glömt plånboken. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta så jag cyklade hem och det blev ingen kaka.
Nyttigast så ändå.

Malta!

Semesterbloggande var ju tydligen inte riktigt min grej. (Eller semester och semester, snarare sommar kanske för jobbet har jag inte semester från). Varför vet jag inte. Jag har så mycket tid över att jag inte hinner, eller något sånt. Eller så beror det på att jag inte haft något att göra eftersom Uppsala är helt ödelagt under sommaren, och därför har jag inget intressant att skriva om heller. MEN. Nu har jag faktiskt haft massor att göra en vecka för jag har varit på Malta med mamma, pappa och lillebror (som fyllde vuxen igår, min lilla lillebror!?). Så nu har jag lite Maltabilder att visa er. 
 
 
 
 
1

Status: sjuk igen

Jag har blivit sjuk igen efter att jag och axeln var på ultraljud igår. Men det var det värt för nu ska jag påbörja någon slags behandling av den efter att de hittat en del saker som inte såg ut som de skulle. Vad behåller jag för mig själv. Det är underligt, jag ogillar att tala om vad som pågår inuti axeln. Det började när jag opererades tror jag. Det känns som något personligt, liksom att jag har hud av samma anledning som jag har kläder. Man känner sig naken utan det. Skulle jag vilja att alla såg rätt in i axeln så skulle jag väl inte ha hud ivägen. Som sagt ett underligt resonemang men så känns det. Privat helt enkelt. Men nog om det. Är hur som helst överlycklig att någon hittat något som eventuellt går att göra något åt. 
 
Imorgon ska jag städa och vila. På torsdag kommer Maja på besök. På fredag åker jag mot Örebro. Och nu ska jag sova.