VAA

Idag är jag hemma och VAA:ar, vård av axel. Eftersom den igår fick nog av att må relativt bra. Förutom att oror mig för att axeln går alldeles för långsamt framåt så att kommer vara extremt över-stel resten av livet, så ska jag skriva på den extremt långa rapporten till gymnasiearbetet som för tillfället är halvfärdig och elva sidor lång. Och så jag jag plugga fysik till provet imorgon. Fysik, som min hjärna är så fruktansvärt trött på, eftersom jag nästan pluggat ihjäl mig de senaste veckorna med massa timmar om dagen. Men, jag tror att jag kan ha klarat förra veckans prov, och klarar jag även detta ser fysik-framtiden inte så hemskt mörk ut. Den gamla Alva, Alva för två år sen, hade haft 110% A i betyg av så här mycket plugg. Men det är ingen idé att jämföra sig med sig själv för flera år sedan, även om folk ständigt går omkring och säger att man ska jämföra sig med sig själv. Man är den man är just nu, och just nu har missat väldigt många veckor skola, fått en axel opererad, och haft en hel del strul med livet helt enkelt. Det hade jag inte för två år sen. Omöjlig jämförelse. Och därför är ett godkänt extremt bra.
Imorgon ska jag till naprapaten som ska försöka snacka in axeln på livets rätta bana igen.
 En vacker filur ↑

Allt går bättre med träning

Allt går verkligen bättre när jag tränar. Nu när jag äntligen har kunnat börja träna lite efter operationen igen, så går verkligen allt bättre. Även om jag har sex timmar på mig att plugga efter skolan om jag inte tränar, så får jag ändå mer gjort om jag ägnar två av de timmarna till att vara på gymmet. Det är enklare att äta rätt, för det känns som att det finns en mening med det. Det går bättre i skolan, för jag orkar koncentrera mig och är bara allmänt gladare. Det är lättare att somna, när kroppen och inte bara hjärnan är trött. Skolan och pluggandet är nog det som träningen märks tydligast på. Första året på gymnasiet tränade jag relativt mycket - jag fick A eller B i de flesta kurserna. Andra året tränade jag mindre på grund av skador - då började C:na ramla in. Sista året som började i höstas, när jag inte kunde träna alls, inte ens gå promenader längre, och dessutom opererades - då fick jag mitt första F.
 
Nu är det sista terminen innan jag tar studenten (!!) och nu ska jag börja träna igen, och jag ska gå ut med de betyg jag vill, opåverkade av skador under våren. Nu ska jag iväg på spinning. Hoppas ni har en mysig lördag!
Hälsningar från en Alva på väg tillbaka till livet
 
1

risk

Med detta inlägg riskerat jag att förstöra mitt plugg-flow. Men efter att under min lediga fredag städat badrummet, börjat förbereda en stor redovisning i svenskan om en tre timmar lång film som jag sett (inte idag) samt börjat på en power point till den, skrivit klart min sex sidor långa träningsplanering/analys, börjat på en superseriös artikel till svenskan, och till och med bäddat sängen, så kände jag att jag kan få ta en fem minuters paus för bloggen. Klockan är bara tolv. Som sagt, det finns en stor risk att mitt effektiva plugg-flow förstörs, men det finns ju risker med allt så. Jag vet inte alls vad jag ska skriva om, jag kände mest för att berätta för världen om hur otroligt duktig jag varit idag, så att det känns ännu bättre sen. Och lite sämre för att jag känner mig extremt egoistisk.
Ha en fin fredag!