Vad är det för fel på människor?

Hej på er. Jag satt nyss och läste vad en numera vuxen person skrivit om sin skolgång, där han blev mobbad av sina klasskompisar. Och det fick mig att tänka på hur fruktansvärt konstiga människor är, det är något fel på oss, verkligen. 
 
Mobbad, för det första, vad tänker du när du hör ordet? Kanske på ett lite barn med glasögon, blek hud, som får skylla sig själv om han eller hon blir mobbad? Snälla, sluta tänka så. För vem fan blir annat än blek om man inte vågar gå utanför sitt hem? Och vem väljer själv att ha glasögon, som förresten är en underskattad uppfinning? 
 
En klass, 30 elever kanske. Två personer i den här klassen har av någon anledning inte fått lära sig mänsklig moral. Dag efter dag utsätter de en redan nedtryckt person för mer än du någonsin kan förstå om du inte varit med om det själv. Spottad i ansiktet, inlåst någonstans, klämd i en dörr, papperstussar kastade i ryggen under lektionerna, taskiga kommentarer, förstörda böcker och gömda väskor... Listan är lång. Och det här resulterar inte i att de andra eleverna hjälper den utsatta personen. Iställer blir personen ännu mer ensam, ingen pratar med honom/henne, och desstutom får personen sitta ensam på lektioner, raster och i matsalen. Blickar, ingen som frågar... Allt det här kan knäcka vem som helst på några timmar. Att leva med det här dag ut och dag in i flera år, efter det är man så långt ner på botten man någonsin kommer.
 
Alla dessa andra elever då? De mobbar inte någon, men är de så mycket bättre själva? Moral nog att inte sparka någon har man, men inte tillräckligt för att kliva ut ur mängden och fråga om någon vill följa med och äta lunch. Och lärare? Hallå, man ser om någon sitter ensam lektion efter lektion, jag lovar. Det finns inget "men jag visste inte", för man vet. Kanke långt ifrån allt, men man vet. Att som vuxen, lärare eller förälder eller vem det nu är, inte ta tag i en sådan situation borde innebära att man inte längre kan få vara vuxen. Att vara förälder till ett barn som blir illa behandlat i skolan kan aldrig vara enkelt. Var ska man vända sig om man förstår att andras föräldrar och lärare redan vet? Man vet att de vet, och ändå inte hjälper till. 
 
Det här får mig att tro att man när man föds kan bli exakt vad som helst, en känslokall mördare, eller någon som en dag kommer få  Nobels fredspris. Man föds med nästan ingen moral alls. Det är upp till alla föräldrar där ute att skapa unika individer som bryr sig om andra. En tanke bara, varför köper man klackskor och glittriga klänningar åt sjuåringar? För att de ska se ut som alla andra? Eller för att lära dem att alla som inte ser ut så är fel?
 

Jag vill leva ett liv värt att dö för

Idag har jag gjort inget alls.
Imorgon kommer pappa och skjutsar hem mig.
På onsdag är jag hemma i Örebro och gör vad jag vill.
På torsdag träffar jag min kusin och min moster.
På fredag blir det legendarisk halloween-fest i Nyköping.
På lördag... vet jag inte.
Inte söndag heller.
På måndag är det skola.
På tisdag kommer min Tobbe hem.
På onsdag, då ska jag sova hela dagen och vakna med en hel axel.
Ser fram emot de kommande dagarna, fram till och med tisdag iallafall.
Untitled
 
 
 
 

elva bilder säger mer än 11 000 ord

USA 2014