En ovanlig situation.

Igår var vi uppe på ett berg, 2000 någonting meter över havet. Medans de andra gick ända upp till toppen låg Andrea och jag kvar på det stickiga gräset. Med 12,5 plusgrader och en stekande varm sol som gjorde att bikini passade bäst, ovetandes om vi befann oss i Spanien fortfarande eller hade passerat gränsen till Frankrike. Matteboken prasslade lite i vinden och framför oss hade vi en utsikt man sällan får uppleva. Kort sagt var allt inte som det brukar vara, men bra var det. 
 
På kvällen tog jag med mig Tobbe och badade i ån. Det vattnat kan vara det kallaste jag någonsin badat i. Det var som att hoppa ner i is ungefär. Inte för att jag testat det, men jag kan tänka mig att man får panik och knappt kan simma när man gör. Men det var ändå väldigt härligt att hoppa i vattnet, med gröna berg med snötäckta toppar runt omkring sig, med ljudet av hästhovar en bit bort, med en varm kvällssol på väg ned mellan bergen och som pricken över i:et med en pojkvän som stänker iskallt vatten när man äntligen kommit upp på land. 
 innan träningen en dag.

man kan inte springa ifrån sig själv.

Jag tycker inte alls om min kropp, jag är faktiskt ganska förbannad på den. Inte så som många andra som tycker att de har för stora ben eller för liten näsa, utan för att den inte fungerar. Det känns som att det inte är gjord för att leva ett normalt liv. Jag "tål inte" mat för då strejkar magen, jag kan inte ens göra ett vanligt jämfotahopp utan att paja knät, jag kan inte vända mig om snabbt för då kanske jag sliter av en sätesmuskel eller får nackspärr... Det kan ju verkligen inte vara tänkt att jag ska leva på kokt svensk potatis och fisk och ligga stilla på rygg genom hela livet? Nu är jag arg. Och jag har ingen att vara arg på. Och inte kan jag springa ifrån problemet för det är ju liksom tyvärr jag som är det. 

Träning och ont i magen

Igår gymmade jag vid slalombanan med ett gäng från Korea som också är här, och som jag inte kunde kommunicera speciellt bra med eftersom de desvärre inte pratade så mycket svenska. På eftermiddagen paddlade jag uppe i träningskanalen. Först gick det jättedåligt och jag var sur på allt. Speciellt sur var jag på att vi alltid har så sjukt korta pass att man knappt hinner börja, och ännu mindre bli trött. Så jag körde vidare en timme till efter en timme. Vilket var bra för efter en stund började det gå bättre. 
 
Idag har jag sprungit på en grusväg längs ån, tvättat och haft ont i magen. I eftermiddag ska jag paddla igen och imorgon är det vilodag.