Yesyesyes

Ibland behöver man bara att allt går bra, efter att det mesta gått rätt åt helvete i drygt ett år. Idag paddlade jag, det gick bra. Bara bra. Det är så fruktansvärt roligt, och jag känner mig bara hemma där i kanoten helt enkelt. Allt är så självklart och inte 17 tänker man på något annat än att paddla när man paddlar. Möjligtvis på att det är svinkallt då. Jag fick dessutom coaching av min duktiga pojkvän som har något mer koll på läget än jag. Ganska väldigt mycket mer. Den senaste månaden i kanoten har varje pass gett väldigt mycket, och nu vet jag vad jag vill, och att jag vill. Paddla. 
 

Fredag kväll

Fredagsmys med lite svenskaplugg är grejer det. Fast jag har vindruvor också så det är okej. Idag har inneburit endast två lektioner, rehab och bålträning, mathandlande, en prommenad i vår julpyntade stad med Tobbe, lite för varm tomatsoppa och snart filmtittande skulle jag tro. Det är bara tre och en halv vecka kvar till jul upptäckte jag nyss. Galet. God jul.

En Solig Träningsrapport

Nu kan man ju undra hur det går med träningen. Och så kan man sluta undra när jag talar om att det går bra. Paddlingen går framåt och det känns nästan som att jag blir bättre för varje pass, även om det såklart dyker upp pass då och då när man under korta stunder nästan undrar om det inte är första gången jag sitter i en kanot. Styrketräningen går långsamt framåt, men dock framåt så snart kanske jag är tillbaka till sommarstyrkan. Nästan i alla fall. Konditionen, som fortfarande är alldeles för dålig, har också börjat vakna. Det är inte riktigt lika dödsjobbigt att cykla, och vilopulsen har ramlat ner en bit. Axeln mår som innan skadan, så nu är det bara att hålla i rehaben och se till att den fortsätter vara hel.
En solig prognos med andra ord.